Man ska ha råd att bo kvar i sin bostad

Många missar att söka bostadstillägg, trots att det skulle kunna förbättra ekonomin avsevärt. Ytterligare 51 000 personer har rätt till det om de ansöker. En orsak till kan vara att man inte känner till det, en annan att det inte är alldeles enkelt att söka om tillägget. Men det kan du få hjälp med.

Bostadstillägget, BTP,  riktar sig till den som har fyllt 65 år och tar ut hela sin pension. Bostadstillägget är knutet till pensionssystemet, därför är det Pensionsmyndigheten som har hand om BTP:n. Den som är under 65 år kan ändå få tillägget, förutsatt att man har sjuk- eller aktivitetsersättning. Då vänder man sig till Försäkringskassan. 

Bostadstillägget är tänkt att mildra boendekostnaderna, oavsett om man äger sin bostad eller om man hyr.

– Tanken är att man ska ha råd att bo kvar i sin bostad, säger Ola Grönnesby, produktutvecklare på Pen-sionsmyndigheten.

Som mest kan man få 4 820 kronor per månad i bostadstillägg, och det är skattefritt. De som får bostadstillägg får i snitt 2 300 kronor i månaden. Gifta kan bara få hälften av maxbeloppet, det vill säga 2 495 kronor. För att veta om just du har rätt till tillägget, och i så fall hur mycket, gör Pensionsmyndigheten en prövning. Den kan uppfattas som ganska krånglig, eftersom man tar hänsyn till en rad faktorer. Som: 

• Hur stora boendekostnader du har.
• Hur stor din sammanlagda pension är.
• Om du har några andra inkomster, till exempel räntor på sparat kapital eller änkepension.
• Om du är gift, sambo eller ensamstående.

– Förenklat kan man säga att alla inkomster du skattar för ingår i beräkningen, säger Ola Grönnesby.

Om du har ett sparkapital kan du ändå ha rätt till bostadstillägget. Du kan ha upp till 100 000 kronor i förmögenhet utan att det påverkar beräkningen alls. Därutöver räknas 15 procent av förmögenheten som överstiger 100 000 kronor som ett slags ”inkomst”. Den bostad som man bor i räknas inte som tillgång, däremot t ex en sommarbostad.

Det spelar ingen roll om du bor i hyreslägenhet, bostadsrätt eller radhus/villa – alla kan ha rätt till bostadstillägg. Den maximala boendekostnaden som man räknar på är 5 000 kronor (den genomsnittliga boendekostnaden i Sverige är 4 600 kronor). Om din boendekostnad är mer än 5 000 kr så baserar sig bostadstillägget på den boendekostnad som sträcker sig upp till 5 000 kronor. 

Boendekostnaden beräknas på olika sätt beroende på vad för slags bostad det rör sig om. Hyreslägenhet är enkelt – man räknar på hyran inklusive värme. När det gäller bostadsrätt går man på avgiften till föreningen inklusive värme samt räknar man med 70 procent av räntekostnaderna. Bor du i radhus/villa som är belånad, räknar man med 70 procent av räntekostnaderna plus driftskostnader enligt ett schablonbelopp plus delar av tomträttsavgiften om du har någon och den kommunala fastighetsavgiften. Beräkningsgrunderna är mycket mer komplicerade än vad som anges här, och metoderna för att beräkna dina inkomster är minst lika krångliga. Det är en av anledningarna till att det är omöjligt att generellt säga vilka som får och vilka som inte får bostadstillägg. Det kan också vara en anledning till att många drar sig för att söka. Det är många uppgifter som ska fram när man fyller i blanketten.

– Vi förstår att blanketten upplevs som krånglig, men det är för att det ska bli rätt och att vi ska få reda på de uppgifter vi behöver, säger Ola Grönnesby.

Normalt beviljas bostadstillägget för ett år i taget, vilket Pensionsmyndigheten anser är osmidigt.

– Vi har ansökt hos regeringen om att bostadstillägget ska kunna betalas ut tills vidare. Än har vi inte fått svar men frågan är under beredning, säger Ola Grönnesby.

Än så länge måste man alltså göra en ny ansökan varje år – även om det finns personer som beviljas tillägget på upp till tre år. Det kan å andra sidan vara en fördel. Tjänstepensionen upphör ofta efter fem år, och då kan du ha rätt till högre bostadstillägg.

De uppgifter som Pensionsmyndigheten frågar efter vid ansökan finns på den förtryckta deklarationsblanketten. Därför söker många på våren och då hopar sig ärendena hos Pensionsmyndigheten. Tidigare var det Försäkringskassan som hade hand om bostadstillägget och problemen med outbetalda pensioner och bostadstillägg vår- och sommartid var välkända. Till viss del har Pensionsmyndigheten ärvt problemen.

– Vi gör allt vi kan för att förbättra servicen. Till exempel går det nu fortare att få sina pengar om man ansöker via webben. Det beror på att dessa ansökningar i större utsträckning blir korrekt ifyllda.

– Vi behöver skicka tillbaka färre av dessa till den sökande för komplettering, säger Ola Grönnesby.

För att komma runt flaskhalsen på våren kan det alltså vara bra att söka nu på vintern. Handläggningstiderna är för närvarande upp till två månader, men om du får tillägget beviljat kommer utbetalningen retroaktivt från det att du sökte. Du kan också söka tre månader bakåt i tiden, om du har haft rätt till tillägget men missat att söka tidigare.

Den som behöver hjälp med att fylla i blanketten kan få det. Oavsett om det sker direkt på skärmen eller om du laddar ner en blankett och skriver ut den, eller om du hämtar blanketten på ett så kallat servicekontor.

– Vi har en förenklad ansökan för dem som redan har bostadstillägg och fått höjd hyra. Istället för att göra om hela ansökan kan de göra en enklare variant av blanketten och skicka in hyresavin. Den förenklade ansökan finns både på hemsidan och som pappersblankett, säger Ola Grönnesby.

Samtidigt som man söker om bostadstillägg blir man automatiskt prövad även för särskilt bostadstillägg och för äldreförsörjningsstöd. De är avsedda att förbättra ekonomin för dem med allra lägst pension och beräknas enligt andra metoder är bostadstillägget. Grundtanken med dessa stöd är att den som bor i Sverige ska kunna ha 5 137 kronor kvar att röra sig med sedan bostadskostnaden är betald, även om pensionen är mycket låg. Genom att söka om bostadstillägget blir du säker på att inte missa något. På Pensionsmyndigheten är man medveten om att fler har rätt till bostadstillägget än som får det. Det är dock oklart om myndigheten kommer att vidta några åtgärder och i så fall vilka.

Text: Ingrid Kindahl

Fem frågor om projektet Koll på läkemedel

Samarbetsprojektet Koll på läkemedel har presenterat en lista över läkemedel som inte bör skrivas ut till äldre. Olämpliga listan (tidigare Okloka listan*), som den kallas, har väckt en sällan skådad uppmärksamhet i press, radio och TV konstaterar PROs representant i projektet, Sten Boström. 

1. Vadan detta enorma gensvar?

 –  Felaktigt bruk av läkemedel är en fråga som berör gemene man. Använder man inte själv läkemedel så har man en anhörig som gör det. En annan förklaring är att lierar man sig med kompetens, som Apoteket Farmaci, får man tillgång till grundfakta, bland annat Socialstyrelsens register över förskrivna läkemedel.

2. Har reaktionerna varit enbart positiva?

– De finns ett missförstånd i vissa delar av läkarkåren som tror att vi skuldbelagt läkarna. Så är det inte. Det stora problemet är att det finns ingen som är ansvarig för den samlade förskrivningen av läkemedel till den enskilde. Istället är det upp till mig som patient att tala om för läkaren vilka läkemedel jag använder. Nästan 50 procent av alla 80+ äter 10 eller fler receptbelagda mediciner varje dag. Då är inte icke-receptbelagda läkemedel inräknade, inte heller hälsokostpreparat. Och ingen vet hur alla dessa påverkar varandra eftersom ingen har ett samlat grepp om vilka mediciner den enskilde tar, ingen har ett totalansvar. Det problemet vill vi uppmärksamma – tillsammans med läkarkåren.

3. Man kan tro att ni med Olämpliga listan är emot läkemedel. Är ni? 

– Absolut inte! Vi är inte emot läkemedel, de kan utgöra skillnaden mellan liv och död. Det är hanteringen av dem vi vänder oss emot.

4. Har ni sett några konkreta resultat?

– Socialstyrelsen har beslutat att man ska göra läkemedelsgenomgångar av alla multisjuka över 75+ en gång om året. Och regeringen har tillfört pengar bland annat till läkemedelsgenomgångar.

– Vi har också träffat företrädare för Socialutskottet kontinuerligt och fått gensvar från flertalet riksdagspartier.

– Ser man till PRO som organisation känns det bra att 4 500 personer i föreningarna har deltagit i möten kring den här frågan, bara hittills. Ofta i samarbete med läkare, apotekare eller kommunens MAS (medicinskt ansvarig sköterska). Själv har jag åkt runt och pratat i distriktssammanhang kring projektet.

5. Vad händer nu?

– Vi kommer att hålla på fram till 2014, som är projektets tidsgräns. Vi fortsätter att sprida Olämpliga listan och vi fortsätter att informera, även påverka politiker, vi ska för övrigt uppvakta politikerna framöver. Men viktigast är att man fortsätter arbetet ute i föreningarna och använder det material som finns att skaffa via Stjärndistribution. Info finns på PROs hemsida www.pro.se/

Olämpliga listan publicerades även i PROpensionären nr 7/2011, sidan 35.

Hårdbantad äldreomsorg rimmar dåligt med både värdighetsgaranti och arbetslinjen

Under hösten har jag besökt ett antal äldreboenden och samtalat med många anställda. Deras berättelser går rakt in i mitt hjärta. Det som saknas på många håll i dagens äldreomsorg är tid för det mest basala. Tid att låta alla gå på toaletten varje dag istället för att använda blöjor åt alla hela dygnet. Tid att låta den gamla människa som kan, klä sig själv med lite hjälp istället för att dra på dem kläderna. Tid för samtal och aktivitet. Tid att lämna lägesrapport från dagskift till nattskift. Det är inte en sådan omsorg de äldre vill ha och som personalen vill arbeta i.

Läget som vi ser nu är helt oacceptabelt. Kommunal har tagit fram siffror som visar att resurserna till äldreomsorgen har minskat rejält sedan 1980, trots att det blir allt fler äldre. Allt färre får den äldreomsorg de behöver och den äldreomsorg som erbjuds håller inte en tillräckligt hög service- och kvalitetsnivå. Det innebär att allt större del av ansvaret och kostnaden för omsorgen, till den äldre själv, till den äldres maka/make och till deras barn. Anhörigomsorgen ökar dramatiskt. Cirka 100 000 personer har gått ner i arbetstid eller helt slutat arbeta för att vårda en anhörig. Huvudansvaret för att detta sker ligger på kommunalpolitikerna som systematiskt pressat priset på äldreomsorgen.

Anhörigomsorgen är inte gratis, varken för dem som ger omsorg eller för samhället. Den leder till att anhöriga får lägre inkomster, mindre fritid och i det längre perspektivet en försämrad pension. Men också att otryggheten och stressen ökar och att de anhöriga riskerar sin egen hälsa. Därtill förlorar samhället i uteblivna skatteintäkter. Det rimmar mycket illa med regeringens arbetslinje.

Men det är också en jämställdhetsfråga, för det är mest makar och döttrarna som får hjälpa till. Och det är en klassfråga, för det är mest arbetarklassen som hjälper sina föräldrar. Att arbetarklassen drar ett större lass beror på att äldre med högre inkomster oftare köper privat hjälp. Framförallt för de äldre är detta en ovälkommen förändring, de blir otryggare, mer beroende och riskerar i värsta fall att inte få adekvat omsorg. Sveriges äldre har betalt skatt i åratal för att få en god omsorg, nu är det dags att leverera.

För mig är det en självklarhet att anhöriga ska kunna gå till jobbet och känna sig trygga med att deras föräldrar eller äldre släktingar har det bra och får professionell vård och omsorg. Ingen ska känna sig tvingad att hjälpa sina gamla föräldrar med till exempel städning eller att duscha för att det saknas offentligt finansierade alternativ av hög kvalitet.

Ett tungt ansvar för denna oacceptabla situation vilar på kommunpolitikerna. Det verkar nästan som om de tävlar med varandra att ha så låga kostnader som möjligt utan att orsaka vårdskandal. Också regeringen har ett stort ansvar. Redan för ett år sedan påtalade jag för Maria Larsson att det krävs krafttag vad gäller bemanningen i äldreomsorgen, hennes svar var att värdighetsgaranti kommer att lösa problemen. Det är regeringen som kan lösa problemen genom att tillföra mer pengar till kommunerna, värdighet skapas av personal som har tid att utföra ett professionellt omvårdnadsarbete. Äldreomsorgen måste få kosta så att det blir ett attraktivt arbetsområde där personalen känner yrkesstolthet. Bra bemanning, väsentligt förbättrade anställningsvillkor och yrkesutbildad äldreomsorgspersonal är nödvändigt för att upprätthålla en offentligt finansierad äldreomsorg med kvalitet.

Går det att lägga hundratals miljarder på skattesänkningar och vinstuttag borde det finnas utrymme att skapa förutsättningar för värdig omsorg om våra äldre.

Anneli Nordström, ordförande Kommunal