Två läsupplevelser.

En om Stockholm vid tiden för andra världskriget – en om motsättningarna mellan svarta och vita i 60-talets Mississippi.

Kathryn Stockett

Niceville

(Bokförlaget Forum och Månpocket)

På ett sätt obegripligt nära i tiden möter vi motsättningarna mellan svarta hemhjälpar och deras vita arbetsgivare i amerikanska södern, på 60-talet i USA. Boken Niceville av Kathryn Stockett toppar numera bestseller-listorna både i USA och här hemma. Den har också blivit film.

Detta sker i den lilla staden Jackson i Mississippi när den unga vita överklasskvinnan Skeeter återvänder efter college till sin hemstad. Och möter en verklighet som hon nog tidigare bara tagit för given och som hon nu bestämmer sig för att kämpa emot.

Skeeter lierar sig med två modiga svarta hembiträden och i hemlighet, skriver de en bok. Om deras liv bakom de fina fasaderna i den stad de kallar Niceville för att inte bli igenkända.

”Jag tar hand om vita människors barn, det är vad jag gör, och lagar mat och städar. Jag har fostrat sjutton ungar under min livstid. Jag vet hur man får barnen att somna, att sluta skrika och att gå på pottan innan deras mammor ens masat sig upp ur sängen på mornarna.” 

Så skriver Aibeleen, en av skribenterna, som tar stora risker med att utlämna sig själva och om hur de behandlas. Det är en bok om kamp för rättvisare villkor, mot våld, förnedring och trakasserier, men också en skildring av kärleken till de barn de fostrar och formar i tidiga år. Och detta är sextiotal, då man trodde att jämställdheten hade nått längre. Man får sig en tankeställare. 

Annika Thor 

Om inte nu så när 

(Bokförlag: Wahlström & Widstrand)

Jag minns, om än vagt, andra världskriget och den tidens Stockholm. Jag minns känslan, ett slags rädsla. Och jag minns väl fredsdagen. Eller också det man berättat för mig om den. Men tiden innan, åren före krigsutbrottet. Hur var klimatet då i Sverige, i Stockholm?

Annika Thors Om inte nu så när ger en för mig oväntad bild av vårt land i slutet av 30-talet, om strömningarna, atmosfären och känslan av att det tyska krigsmaskineriet hade börjat mullra och rädslan spred sig över Europa.

Jag läste den här boken tidigt i höstas och kommer på mig med att ibland ännu tänka på de människor och de öden man möter i boken.

Arnold är tysk-judisk journalist på flykt från Tredje riket, Ingrid arbetar på utlänningsbyråns expedition i Stockholm. Paul, snickare från Dresden, har redan hunnit komma till vad han trodde var säkerhet i Sverige och judinnan Ilse kämpar med olika medel, inte minst ekonomiska, för att få hit sin bror med familj och sina föräldrar från Tyskland.

De möter alla obegripliga svårigheter på grund av sin börd eller bakgrund. Det handlar om angiveri, om falskhet, fattigdom och kamp. Tyskvänliga vindar blåser och dessa människors öden flätas in i varandras och man har svårt att förstå att det här var före krigets realitet, och i vårt till synes fridfulla hörn av Europa. På något sätt drabbades alla av det hotande kriget. Och mänsklig svaghet blir farlig när den blandas med rädsla.

Detta är också god och faktiskt underhållande läsning. Detta är en roman, skriver Annika Thor. Delvis fiktion, även om huvudpersonerna är inspirerade av verkliga förebilder. Men allt vilar på dokumentär grundval, säger författaren. Skildringen av den svenska flyktingpolitiken är baserad på fakta, källorna är de samtida dokumenten: tidningsartiklar, intervjuer, ögonvittnesskildringar, protokoll och domstolshandlingar.

Man har svårt att ta till sig att det var så – här, då. Och långt innan allt annat hände.

Läs den här boken. Och lär. Det är så lätt att inte tro, och att glömma.