PRO ska aktivt påverka utvecklingen av samhället!

Ett nytt verksamhetsår har börjat. Ett sådant väcker alltid både frågor och förväntningar. 

I juni har vi kongress i Örebro. Då är det dags att sätta dagordningen för den kommande kongressperioden. Mer än 350 motioner från föreningar och medlemmar kommer att behandlas på kongressen. Allt från formella stadgefrågor till frågor om hur PRO ska agera när det gäller pensionärernas ekonomi, inflytande, boende och omsorg.

Hur ska vi aktivt delta i de samhällsfrågor som är viktigast för oss? Det gäller att synas och höras. Att framföra våra krav och synpunkter och aktivt vara med och påverka dagordningen för samhällsutveckling. Vi blir allt fler som når pensionsåldern och äldrefrågorna blir inte bara fler utan säkert också svårare att få gehör för inte bara hos regering och riksdag utan kanske ännu mer i kommuner och landsting. Därför behövs ett starkt och aktivt PRO på alla nivåer.

Omsorg och vård måste få kosta. I ett välfärdssamhälle får det inte vara beroende på plånbokens tjocklek vem och på vilket sätt man behandlas som medborgare. Omsorgen är ett gemensamt ansvar över generationsgränserna, ett samhällskontrakt mellan generationer. Med de knappa resurser som kommer att stå till förfogande så gäller det att de resurser vi avsätter till den gemensamma välfärden inte går till oskäliga vinster oavsett vem som utför tjänsterna.

Ledordet ska vara Kvalitet. Våra krav ska vara tydliga och utgå från den enskildes situation. Brukaren ska stå i centrum även om olika aktörer är inblandade. Samverkan och samordning måste fungera. Det behövs en tydligare lagstiftning och vi måste göra mer för att stimulera engagerade människor att välja vårdyrkena och ge dem den status de är värda.

Min förhoppning är också, att vi tillsammans i våra föreningar hittar vägar till ett stimulerande föreningsliv, rikt på alla slags aktiviteter, som skapar engagemang för alla oss som i dag är med i PRO och lockar ännu fler av de nya pensionärerna till våra verksamheter.

I ett samhälle där man från den politiska makten på nästan alla områden applåderar individualismen känns det viktigt att fortfarande slå vakt om gemenskap och solidaritet. Det har vi möjlighet till i våra föreningar.

Vi har fått vår första pensionsutbetalning för året. Vi kan notera en höjning både för inkomstpensionen och för garantipensionen. Men fortfarande saknas en hel del för att vi ska vara tillbaks på 2009 års pensionsnivå.

I kronor innebär höjningen på 3,5 procent av inkomstpensionen att den som 2009 hade 15 000 kronor i månaden och som på de senaste två åren fått sin pension sänkt med 1 075 kronor nu får sin pension höjd till cirka 14 412 kronor per månad. Alltså fortfarande ett minus på cirka 600 kronor jämfört med 2009.

På arbetsmarknaden börjar avtalen att förhandlas fram. Självklart ska de som jobbar ha sin del av produktivitetsutvecklingen. Men inkomstpensionens bristande följsamheten med löneutvecklingen gör att vi ser med oro på ett växande gap mellan löntagare och pensionärer. Statsminister Reinfeldt har i TV deklarerat att det inte nu blir något ytterligare jobbskatteavdrag. Om lika skatt för pensionärer nämns inte ett ord. Inte ens reportern ställde frågan.

Så tillsammans med övriga pensionärsorganisationer fortsätter kampen för rättvisa skatter och för förändringar i pensionssystemet så att följsamhet med löneutvecklingen inte bara är en del av pensionsuppgörelsen utan också sker i verkligheten.

Tillsammans har vi i brev till finansminister Borg och till pensionsgruppen begärt överläggningar. Det ska inte gå att bortse från våra krav varken från regeringspartier eller opposition.

Så bästa PROare det är ett nytt år men frågorna känns välbekanta.