Och först var väskan...   

(eller ränseln om det ska vara riktigt rätt)

...det brukar jag tänka på när jag tillåter mig gå och klämma på olika väskor på väg hem. Bara klämma inte köpa. 

På kul fantiserar jag om att intresset för väskor nog är genetiskt efter att ha läst Lasse Bergs böcker om människosläktets barndom Gryning över Kalahari och  Skymningssång över Kalahari.

Nej, det var inte hjulet, förmågan att bygga valv, dynamiten eller silvertejpen som är människosläktets viktigaste innovation i vår strävan ”att uppfylla jorden”.

Nej, det är väskan som är den största teknologiska landvinningen i männikans historia. Eller ränseln om man ska vara lite noggräknad...  

Det var inte jägaren utan samlaren som byggde gemenskapen och grupptillhörigheten. 

Och om man samlar måste man ha en väska! För att citera ur boken Gryning över Kalahari: 

”Kunde man endast få med sig hem de rötter, nötter och frukter eller det vatten som man förmådde bära med händerna så skulle det inte bli mycket till delande. Väskan skapar hemmabasen, arbetsdelningen, delandet av maten, säkrandet av livsmedelstillförseln. 

Väskan gjorde oss till människor. 

Ingen familj eller individ konsumerade på egen hand det han eller hon tagit hem”. 

Man delade.

Det var inte individens styrka utan behovet och nödvändigheten av gemenskap byggde mänskskosläktets tidiga framgång.

Och förmågan att samtala och ha kul och genom att vara snälla mot varandra och lära oss att med tusen olika medel lösa konflikter. Allt enligt Lasse Bergs intressanta och positiva böcker.  

När denna tidning kommer ut så håller vi som bäst på att packa våra väskor för att bege oss till PROs kongress i Örebro. 352 motioner ligger nerpackade som vi ska samtala och komma överens om. För vi ska bestämma färdrikting de närmaste åren.  

Tillsammans.