A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

Medlemmarnas sida

Medlemmarnas sida

OBS! Blå text på sidorna är klickbara länkar

Uppdaterad 17-01-10/KJN

En resa i kroppsligt välbefinnande

Annika Speiner

17-01-10

Den 16 december 2016 var det terminsavslutning i Qi Gong-cirkeln. Berit Andersson, som är ledare, bjud på vegetariska smörgåstårta och grönt te i 81-ans lokal. 

20 cirkeldeltagare var bänkade kring det julprydda långbordet.

Qi Gong är ett sätt att hjälpa kroppen att fungera på rätt sätt. Vetenskapen är mångtusenårig och något av en livsnödvändighet i Kina.

Fan Xiulan, som är professor på universitetet i Bejing (före detta Peking) har utarbetat ett program för seniorer inom Biyon-akademien. Rörelserna är avpassade till att aktivera alla kroppsdelar och Niko Nygren har läst in programmet på band. Hela avsikten går ut på att både själ och kropp ska få sin stimulans.

Fan Xiulan har forskat i gamla skrifter om hälsobefrämjande botemedel inom kinesisk medicin.

Berit Andersson är utbildad Qi Gong-ledare vid Gysinge Folkhögskola, men har utövat Qi Gong långt innan dess. Hon gjorde en hälsoresa under tiden 11-25 november. Den gick till Kina och var anordnad av Biyon-akademien.

Resan tog 9 timmar utan mellanlandning. Ett tjugotal cirkelledare från olika orter i Sverige var med på resan. I Kina var Fan Xiulan och Niko Nygren med som guider.

Berit berättar:

Hotellen var i lyxklass, och allt var välordnat. Alla var vänliga och öppna, och bjöd generöst på sin kultur och sin tro. Vi fick se tempel och många intressanta platser, bland annat en park med en gudinnestaty som var sjutton meter högre än Frihetsgudinnan. Den kallades ”Den kvinnliga Buddhan”. Varje morgon klockan sju gjorde vi Qi Gong vid stranden. Terapi och övningar varvades, och vi fick t ex lära oss ett program som hette ”Delfinkafternas Qi Gong”. Det finns ett antal olika Qi Gong-program, från Don Gong till barn-Qi Gong, alla utarbetade för just den kategorins bästa.

Fantastiska upplevelser följde, och allt kulminerade i söderhavsön Hailan, som var resans slutmål och huvudorten för vetenskapen. Den traditionella kinesiska medicinen tillverkas här, och under en och en halv dag fick sälskapet studera processen och sjukhuset i staden Sania. Fan Xiulan var med hela tiden som ett ”sesam öppna dej”. Fyra andra professorer var också med som informatörer.

Maten var genomgående kinesisk med bland annat ”Pekinganka”. Den skars i skivor och lades mellan tunna riskakor som sedan rullades ihop. Fan Xiulan fyllde 70 år under tiden vi var där, och det bjöds på fest på ett hotell. Sista dagen besökte vi det jättestora ”Himmelska Fridens torg” som var folktomt just då.

Alla var nöjda med den fantastiska resan och inte en enda av deltagarna hade längtat efter svenskt kaffe.

Styrkt och fullproppad med vetenskap och nyttiga erfarenheter fortsätter Berit sin viktiga gärning bland oss, i hälsosam kinesisk kroppsfunktions-stil.
Annika Speiner

Hemliga Resan hösten 2016 


Ann-Maj Gissberg
16-08-27

Idag har jag varit med på PRO Jakobsbergs hemliga resa för förtroendevalda. Jag klev ombord på bussen i Jakobsberg. Snart var bussen fullsatt. Ut på motorvägen mot Uppsala, nu var spekulationerna i full gång. En del trodde Gävle, andra Gysinge. I Uppsala svängde vi av mot Östhammar. Vi fick små ledtrådar då och då. Till slut vi fick vi veta att vi skulle till Dannemora gruva för att få lära oss om gruvhantering.
Först efterlängtat förmiddagsfika med macka.En mycket duktig guide, tror hon hette Malin. Hon berättade om det hårda livet i gruvan. Hela familjen jobbade, män kvinnor och barn. Det var på 1600 talet. Urusla bostäder, dåligt med mat. Hon berättade att först bröt man silver sedan järnmalm. Kommer inte ihåg allt, försökte skriva ner men det gick inte.
Nu var nästa stopp Lövstabruk. Nu var det dags för lunch på Lövstabruks Gästis. Sen besökte vi den vackra gamla Kyrkan. Där berättade samma guide om dess historia. Nu tog vi bussen för en rundtur runt bruket. Det finns mycket historia om detta vallonbruk. På vallonbruket hade de som jobbade där mycket bättre villkor. Bland annat pension, som var mycket ovanligt. Vi besökte också hantverkshuset med mycket fina arbeten. För min del blev det ingen affär.
Nu var det dags att styra kosan hemåt. Det blev en paus för glassköp. Det blev en lång dag men mycket lärorik och trevlig. Tack till Arne som rattade bussen så lugnt och säkert. Inga sura miner fast du fick plocka ut och in med våra rullatorer.
Tack Rose-Marie, vår reseledare, för denna fina resa, som vanligt perfekt ordnad på alla vis. Vilket jobb du lägger ner. Vädret hade du också ordnat på bästa sätt. Tack också PRO Jakobsberg för dessa resor som sätter guldkant för oss.Tack för en underbar dag.

Hemlig resa - en reserapport

 

Tisdagen den 25 augusti 2015

var det dags för PRO Jakobsbergs Hemliga resa. Den Hemliga resan är en fin tradition i vår förening. Alla föreningens förtroendevalda, som varje vecka lägger ner  ett stort arbete för föreningens bästa, bjuds in till denna resa. Detta är föreningens TACK till de förtroendevalda, som alla utför sina viktiga uppdrag helt utan ekonomisk ersättning. I år deltog ett femtiotal förtroendevalda i resan.Resan planeras av vår resekommitte', Rose-Marie Ekberg och Berit Wallberg, och utöver dessa personer är det bara föreningens ordförande Bo Johansson och undertecknad kassör Lars Hillbom, som i förväg vet resans mål. Så redan vid bussresans start uppkommer frågan bland deltagarna : Vart är vi på väg ?

Efter upphämtning av deltagarna i Kallhäll, Jakobsberg och Viksjö börjar spekulationerna och gissningarna. Skall vi åka E 18 in mot Stockholm, eller blir det västerut mot Enköping? I år blev det västerut på E 18. Och de första gissningarna i bussen föll på Eskilstuna. Västerås, Örebro, Norrköping, Falun, Sundborn....Ja, till och med Gotland?!?!I Enköping tog vi riksväg 55 söderut mot Strängnäs. Under den delen av resan drabbades vi av en broöppning vid Hjulstabron, vilket tillsammans med ett vägarbete, tog en del tid. Men trevligt hade vi det i bussen, där ordförande Bosse, efter Rose-Maries välkomstord, underhöll oss resenärer med att läsa högt ur Cecilia Hagens kloka bok " Kulla-Gullas lilla lila". Så vad gjorde en broöppning , mer än att vi blev lite försenade till resmålet. Efter Strängnäs fortsatte vi på väg 55, genom ett sensommarfagert Sörmland. Vi passerade Malmköping, där Mona Lekberg och Stig Andersson har sin sommarstuga, och en del reskamrater skojade om att vi borde stanna och dricka förmiddagskaffe där. Men så blev det inte, utan vi passerade både Flen och Katrineholm innan vi fortsatte på väg 55 mot Norrköping. Men halvvägs mellan Katrineholm och Norrköping vek vi av från 55-an för att åka sista biten mot resmålet, Reijmyre glasbruk nära Finspång, i norra Östergötland.

Så dags under resan hade jag avslöjat resmålet, och också berättat om svensk glasindustri i allmänhet och om Reijmyre i synnerhet. Jag berättade om Glasriket i Småland, beläget mellan Växjö och Nybro, och hur denna glasindustri har utvecklats under de senaste 40 åren. Hård konkurrens från låglöneländer , har hela tiden pressat tillbaka lönsamheten i den svenska glasindustrin, och 2013, vid min och min hustru Christinas senaste resa i Glasriket, gick anrika Orrefors i konkurs. Reijmyre glasbruk, som grundades 1810, och som är Sveriges näst äldsta glasbruk efter Kosta, grundat 1741, är utan tvekan det finaste glasbruket utanför Småland. Bruket i Reijmyre har också det , från tid till annan, drabbats av ekonomiska problem, och elva dagar före vår Hemliga resa, försattes Reijmyre glasbruk i konkurs! Jag berättade denna tråkiga nyhet för våra reskamrater, för att förbereda dom på eventuella sorgsna miner i Reijmyre.

Men väl framme i Reijmyre, möttes vi inte av några sorgsna miner. Jag blev själv intervjuad av Katrineholms - Kurirens utsände medarbetare, som undrade vad PRO Jakobsberg gjorde i Reijmyre. Han sa, att detta var femte gången, som han skulle göra ett reportage om brukets ekonomiska problem, och att det nog skulle ordna upp sig även denna gång!Efter en snabbfika, var det dags för visning av Reijmyre glasbruk och förevisning av hur det går till att blåsa glas. Också i hyttan rådde optimism - "det skall nog ordna sig, det finns intressenter, som vill köpa bruket och driva det vidare". Innan det var dags för lunch på Rejmyre Gestgifveri, besökte våra glada PROare brukets fina glasmuseum och handlade även glas i bruksbutiken.

Efter en välsmakande lunch var tiden inne för att sätta sig i Fridströms buss,  med chauffören Arne, för vidare transport genom centrala Finspång, till resans sista etappmål, Björke Vävstuga, beläget vid sjön Glan, mellan Finspång och Skärblacka. Mina förväntningar inför det besöket, var, måste jag erkänna, inte så högt uppskruvade. Men, jag och alla andra resenärer, blev oerhört positivt överraskade. Mitt i ingenstans, men i ett fantastiskt vackert landskap, låg Björke Vävstuga. Butik, utställning, kaffestuga och väveri. Vi fick en trevlig, kunnig och inspirerande föredragning om företaget, dess tillverkningsmetoder och produkter. Och vilken butik, och vilket sortiment av dukar, löpare, handdukar m.m. Så även jag tog fram plånboken och handlade. Jättesnygga handdukar för totalt 650 kronor. Och jag har lovat min hustru Christina, som inte hade möjlighet att delta i den Hemliga resan, att vi skall åka dit en helg, så att också hon får se hela härligheten. Vi avslutade besöket i Björke Vävstuga med kaffe och kaka, innan chauffören Arne kommenderade uppsittning i bussen, för hemfärd längs E4  till Järfälla. Ett stort TACK till reseledningen från oss alla förtroendevalda, för denna trevliga Hemliga resa.

Lars Hillbom, kassör i PRO Jakobsberg, och tillika historienörd och kartnisse.   

Se Lars bilder från resan 

 


Resa till Kungsör 1 juli 2015

Idag har jag gjort en mycket trevlig sommarresa med PRO Jakobsberg. Jag och tre andra medlemmar blev upphämtade i Kungsängen. Med oss blev bussen full av glada och förväntansfulla medlemmar. Fick sitta bredvid en man som hette Kurt. Han berättade att han hade jobbat som radiopolis i Stockholm. Jobbigt men intressant.

Rose-Marie hälsade oss välkomna ombord.Hon passade på att berätta lite om Irene Sangermark som skulle möta oss vid Vallby Friluftsmuseum. Irene är en välkänd glädjespridare. Hon har i många år hållit på med sina olika revyprogram. Det första hon gjorde när hoppade på bussen var att fråga vill ni sjunga. Ja, blev svaret då stämde hon upp Frukostklubbens signaturmelodi. Gomorron, Gomorron alla sjöng med och stämningen steg många grader. Dags för kaffe och goda mackor. Nu fick vi liten egen tid att strosa omkring.Träffade flera som jag kände och pratade med dom.

Klockan 11.10 avgick bussen för färd till Tidö Slott. Under färden berättade Irene lite mer om sig själv och sitt revyaande. Det bästa hon vet är att skoja och spexa. På Tidö Slott besökte vi Leksaksmuseet. Vet inte hur många leksaker det fanns där. Men många var det, serietidningar och en gammal skolbänk som vi hade när jag gick i skolan dom första åren. Björn Valdegårds gamla rallybil fanns där också. Bucklig och trasig. Vi besökte inte slottet. Det byggdes på1600 talet.Idag ägs det av Fam.von Schinkel.

På väg till Kungsör berättade Irene om fornlämningar vi åkte förbi. Vi såg bland annat Stora Ryttne Kyrkoruin, den byggdes 1800 talet. Det händer att något par vigs där fortfarande. Att Irene älskar sitt Kungsör förstår man, hon berättar så levande om alla som funnits där. Thor Modén är född där.Vi besökte också Kung Karls kyrka. Den har fått sitt namn efter Karl den XI. Kyrkan är i Barockstil med åttakantig form med kvadratiska korsarmar i varje väderstreck. Predikstolen kommer från Kapellet Tre Kronor i Stockholms Slott. Karl XI var den av alla Sveriges Kungar som trivdes bäst i Kungsör. Det mycket ljust i kyrkan. Stora fönster som inte hade några målningar. Den var ren i stilen, inte så många utsmyckningar. En enkel och vacker kyrka. Misteln är Västmanlands landskapsblomma. Den finns kring Kung Karls kyrka. Trivs bäst i träden och finns i varje trädkrona.

Nu var det dags för lunchbuffé, som vi åt på den vackra och anrika Kungsudden med utsikt över Mälaren och Arbogaån. Kungsuddens Kungsgård grundades av Gustav Vasa på 1500-talet. Han var under långa perioder där med sitt hov. Flera svenska kungar var där och jagade varg och björn.Efter en god lunch förflyttade vi oss till det djupa källarvalvet för kaffe och kaka. Sedan blev vi underhållna med nummer ur revyer som Irene Sangermark gjort. Det var mycket trevligt hon är som ett yrväder. Man undrar hur hon orkar, men det är livet säger hon.

Flitiga Berit sålde 75 lotter, det var mycket bra. 

Tack Irene för din fina och varma person, du bjuder verkligen på dig själv.
Tack till Arne vår duktiga chaffis som körde bussen så fint.  
Tack till Rose-Marie och Berit för det jobb ni lägger ner för oss. Kram till er.

Ann-Maj Gisssberg 

Midsommarafton i 81:an 2015

Känner mig nöjd med eftermiddagen på vår lokal 81an, där vi firade midsommar. Vi var ett 25- tal som kände oss välkomna till trevligt dukade bord. Först klädde vi vår lilla midsommarstång, några skuttade runt den och sjöng små grodorna. Nu var det dags för oss att smaka på all den goda maten. Det smakade verkligen mycket gott. Lite sång blev det också och mycket prat.Gott kaffe och en härlig jordgubbstårta och toscaakaka. Ett varmt tack till er "Flickor" som ordnat detta för oss.
Ann-Maj Gisssberg 

Pubkväll 26 vebruari 2015

Igår 26/2 var det dags för den andra Puben på Pro Jakobsbergs lokal 81-an.

Det var många medlemmar som kom. Pubkommittén brukar träffas en vecka innan det är dags för prata igenom vad vi skall servera våra gäster. Den här gången erbjöds sig Lars, vår kassör, att tillsammans med sin Kristina laga lax. Det blev en mycket god och uppskattad rätt. Sallad, smör och bröd. Till kaffet en god kardemummakaka som Anne-Marie hade bakat. Sång och musik,humöret var det inget fel på. Så kastades det pil. Potatisen fick två av grabbarna skala, det gjorde dom utan att knota. Vi andra dukade och försökte att göra det så trevligt det gick för att våra gäster skulle känna sig välkommna.
Tills vi ses igen - var rädda om varandra.

Kram till er er från Pubkommittén/Ann-Maj Gisssberg    

 

 

Konsert 29 november 2014

Text: Ann-Maj Gissberg
Foto: Kerstin Rönnbäck 

Har i dag varit i Folkets Hus i Kallhäll på en underbar julkonsert.Det var gruppen Vocal Vikings som stod för underhållningen.The jazz Symphonic Quartett och tre sångkvartetter.De bjöd på allt från jazzlåtar till traditionella julsånger.Vilken sång glägje och gott humör.Inte blev sämre av att jag hade glägjen att ha min son Mikael med mig,det var en sen Födelsedagspresent,men det gjorde inget.Bättre sent än aldrig heter det ju. Han hämtade mig och körde hem mig.Det var en fina timmar tillsammans,det blir ju inte så ofta.Något att minnas.Tack Mikael.Kram.

 

Semesterhälsning

Här får ni en bild från Tandådalen där 6 glada pensionärer varit och plockat ca 170 liter lingon och ca 50 liter blåbär i september. Tyvärr ingen bild på blåbären. Inte illa alla var så nöjda med både bär och vädret.
​Hälsningar​
Anita Strandfelt

Hemliga resan 2014

Reseskildring av Ann-Maj Gissberg

I går var det dags för den Hemliga resa som PRO Jakobsberg bjuder de som jobbar frivilligt med olika uppgifter i föreningen.I Kallhäll var bussen fylld med förväntansfulla passagerare.Vart skulle resan gå i år?Ut på Rotebroleden körde vår duktiga chaffis,genom Upplands Väsby ut på motorvägen mot Uppsala.Rose-Marie är en listig räv,gjorde allt för att lura oss.Första stoppet vid Mora Stenar som är en historisk plats och ett trevligt rasställe.Bosse berättade att många Kungar i forna tider hade krönts där.det finns många minnesmärken att titta på ,men regnet bara öste ner.

Resan fortsätter ut mot Roslagen.Mikael vår driver var duktig på historia och berättade på ett trevligt sätt om de orter vi passerade.Nu började en skylt där det stod Forsmark på dyka upp.Vi gissade för fullt och till slut fick Rose-Marie erkänna att det var dit vi skulle.Efter en god och smakrik lunch, fortsatte vi till kärnkraftverket för en tur runt området inne på kraftverket.Vår guide Ida berättade på ett bra och förståeligt sätt om Forsmark.Det var mycket som jag tyckte klarnade om kärnkraften.Sen kan man ju diskutera dess vara eller inte vara.
Nu vände vi bussen mot Järfälla ,men först ett stopp i Uppsala.Där bjöds på kaffe och smörgås och en god kaka.DEt var det gamla anrika konditoriet "Ofvandahls".Det har varit och är ett omtyckt kondis bland stadens studenter Det var ett trevligt slut på resan tycker jag.Man kunde ju ha önskat sig ett bättre väder,men humöret var det inget fel på.Resan hem gick bra,vår chaffis var säker bakom ratten.Tack Pro Jakobsberg.Ett varmt tack till dig Rose-Marie för det fina upplägget och att du månar om oss på alla sätt. du är bäst.Tack också till Berit för det goda kaffet och Astrid som prickade av oss.Det blev till en fin dag att minnas.Hoppas på en lika trevlig resa nästa år.

Kram till er alla.

Video

med en fantastisk uppvisning.
Bortse från all reklam och njut

Kerstin Jönhagen

Dikt

av Maj- Britt Eriksson

Avslöjande
Vårsolen avslöjande skiner
Glenn Miller spelar Stardust på radion
man borde byta gardiner
det fattas ork men inte lust
jag vill se tussilago
i diket
inte hundskit
blåsippor och vitsippor
och kanske vårlök
i tanken jag lämnar mitt kök
det vore värt ett försök
för vårens skull

På sagoäventyr i Indien och Nepal

Text: Lena Franzén 
Bilder: Lena Franzén och Göran Svennberg
PRO-Bladet maj 2013

Indien, kontrasternas land med traditioner som sträcker sig tusentals år tillbaka i tiden och samtidigt med en utveckling som går i rasande fart. Ett sagoland där maharadjor och stormoguler med ofattbara rikedomar lämnat efter sig palats och tempel. Härifrån stammar tre världsreligioner - hinduismen, buddhismen och sikhismen. Idag en fascinerande smältdegel med 1,2 miljarder invånare men med stora problem. Det kändes verkligen spännande att få se och uppleva en del av allt detta under vår rundresa i delar av norra Indien och sedan få avsluta med några dagar i Nepal. 

Dehli

Vår utgångspunkt var huvudstaden Delhi. Härskare har kommit och gått och inte mindre än två drottningar och 70 kungar har regerat här sedan 1193. Alla har lämnat spår efter sig på gott och ont och just därför är Delhi en huvudstad, som spänner från dåtid till nutid. Idag är Delhi som två städer i en - "Old Delhi" med fortet, moskéer, tempel, basarer och ett myllrande folkliv och "New Delhi" byggt och invigt av britterna 1931 med breda boulevarder, praktfulla byggnader och säte för de rika och den politiska eliten, som aldrig sätter sin fot i den gamla fattiga stadsdelen sägs det. Verkligen två helt skilda världar och en återspegling av Indien som helhet. 

Här såg vi presidentpalatset, indiska triumfbågen India Gate, med namnen på de 85000 soldater som dog under första världskriget inristade, minnesmärket över Ghandi med den eviga lågan, berömda tempel och moskéer. Men höjdpunkten var ändå när vi gjorde en tur med cykelrickshaw in i trånga gränder med små butiker där skräddare, barberare och  hantverkare jobbade. Det gick i rasande fart och ofrivilligt höll man andan varje gång vi mötte en annan rickshaw, en motorcykel eller en bil med en tanke i huvudet "det går inte" och så var vi förbi. Och över huvudena på oss hängde en otrolig härva av ledningar härs och tvärs - hur klarar man av att särskilja elräkningarna?  

Jaipur

Nu har vi åkt vidare med vår buss 250 km till Jaipur, huvudstaden i Rajasthan - en av de 35 delstaterna. Det tog sex timmar, visserligen med paus för lunch. Även här satt vi på helspänn första milen innan vi insåg att det är lika bra att koppla av. På den trefiliga landsvägen trängdes gamla lastbilar, fullsatta bussar, mindre bussar, tuk-tuk taxis och alla dessa unga indier som nu har råd att köpa motorcykel - och de är många. Det tutades vid varje omkörning, vilket innebar att det alltid tutades från inner- eller ytterfil eller när någon "slank emellan". Som tur är ligger hastigheten mellan 40/60 km/tim. Beskedligast var korna som snällt lunkade vid sidan av vägen.

Jaipur, den rosa staden fick sin färg av den dåvarande maharadjan när Edward VII, dåvarande prins av Wales besökte staden 1876. Maharadjornas City Palace består idag av två kvarter och en labyrint av byggnader.  Huvuddelen är nu museum men en ung maharadja bor i en del av palatset. Som kuriosa finns de två största urnorna i världen här (se Guiness Rekordbok). De tillverkades och fylldes med vatten inför en maharadjas resa till England och dennes misstro mot vattnet där. Mest fascinerade var observatoriet Jantar-Mantar, byggt 1728, och som helt korrekt räknar ut stjärnornas positioner, förutsäger solförmörkelser och visar rätt tid på 2 sek när - imponerande. Som en del av City Palace ligger Hawa Mahal, vindarnas palats. Palatset har en spektakulär pyramidformad fasad med fönster, kupoler och spiror och är ett arkitektoniskt underverk. Byggt för hovets damer, som här kunde följa gatulivet utan att själva bli sedda. 

Amber

Nu har vi åkt vidare med vår buss 250 km till Jaipur, huvudstaden i Rajasthan - en av de 35 delstaterna. Det tog sex timmar, visserligen med paus för lunch. Även här satt vi på helspänn första milen innan vi insåg att det är lika bra att koppla av. På den trefiliga landsvägen trängdes gamla lastbilar, fullsatta bussar, mindre bussar, tuk-tuk taxis och alla dessa unga indier som nu har råd att köpa motorcykel - och de är många. Det tutades vid varje omkörning, vilket innebar att det alltid tutades från inner- eller ytterfil eller när någon "slank emellan". Som tur är ligger hastigheten mellan 40/60 km/tim. Beskedligast var korna som snällt lunkade vid sidan av vägen.

Jaipur, den rosa staden fick sin färg av den dåvarande maharadjan när Edward VII, dåvarande prins av Wales besökte staden 1876. Maharadjornas City Palace består idag av två kvarter och en labyrint av byggnader.  Huvuddelen är nu museum men en ung maharadja bor i en del av palatset. Som kuriosa finns de två största urnorna i världen här (se Guiness Rekordbok). De tillverkades och fylldes med vatten inför en maharadjas resa till England och dennes misstro mot vattnet där. Mest fascinerade var observatoriet Jantar-Mantar, byggt 1728, och som helt korrekt räknar ut stjärnornas positioner, förutsäger solförmörkelser och visar rätt tid på 2 sek när - imponerande. Som en del av City Palace ligger Hawa Mahal, vindarnas palats. Palatset har en spektakulär pyramidformad fasad med fönster, kupoler och spiror och är ett arkitektoniskt underverk. Byggt för hovets damer, som här kunde följa gatulivet utan att själva bli sedda. 

Agra Taj Mahal

Så har vi kommit till resans höjdpunkt - Agra och Taj Mahal, ett av världens mest berömda byggnadsverk. Agra blev huvudstad i mogulernas rike, ett muslimskt stamfolk från Turkestan i Centralasien som invaderade stora delar av norra Indien där de regerade från 1500-1700 talet. Femte generationen stormogul Shah Jahan lät bygga Taj Mahal 1632 - 1653. 
Shah Jahans tredje hustru Mumtaz Mahal blev hans favorithustru men även hans rådgivare och trogna följeslagare på alla hans resor och fälttåg. På ett av dessa fälttåg dog Mumtaz när hon födde deras 14:e barn efter 19 års äktenskap. Shah Jahan lät bygga Taj Mahal vid Yamunafloden som ett minnesmärke över deras kärlek. Detta otroligt vackra mausoleum byggdes i persisk stil av skinande vit marmor och dekorerades med miljoner halvädelstenar. För att inte störa Mumtaz byggdes ett gravrum för hennes kista under byggnaden, medan en likadan tom kista står inne i mausoleet. Det sägs att Shah Jahan planerat bygga ett likadant mausoleum åt sig själv i svart marmor, men historien tog en annan vändning. En av hans söner avsatte sin far genom en kupp. Shah Jahan kom att tillbringa resten av sitt liv med att endast kunna betrakta Taj Mahal på avstånd från ett torn i Agras fort. Nu vilar han bredvid sin kärlek. Vilken kärlekshistoria! Det går nästan inte att se sig mätt på detta i allt perfekta konstverk. Visst är väl detta århundradenas kärlekshistoria!

Orchha

Med bilder i huvudet av slitna och tätt packade tåg med ortsbefolkning som har med sig getter, fjäderfän och allehanda packningar steg vi ombord för att enligt broschyren "inte kunna uppleva något mer indiskt än en tur med tåg". Döm av vår förvåning när vi kunde luta oss tillbaka i mjuka fåtöljer och serverades en liten bricka med snacks à la flygresa. När vi senare gjorde en längre tågresa tillbaka till Delhi serverades en varm middag. Snabbt, bekvämt men ingen direkt upplevelse! Vi anlände i alla fall till Orchha, som anses som en en av Indiens dolda skatter. Den ursprungliga staden grundades 1531 och var huvudstad i det mäktiga kungadömet Raiput till 1783. Det är arvet efter detta kungadöme som vi ser i de olika palatsen och templen från 1500-talet, som fortfarande är i bruk.

Så går tankarna till alla dessa herrelösa djur. Alla kor som går inne i städerna (förbjudna i Delhi) helt lugnt mitt bland trafiken utan att trafikanterna tar minsta hänsyn - bara kör på. Vi fick veta att det finns inga herrelösa kor, varje ko har en ägare dit kon går hem på kvällen, mjölkas och får lite foder. Släpps sedan ut på morgonen och vandrar iväg på jakt efter något att äta - sopor t ex undersöks noga. Jag oroade mig över alla herrelösa hundar - och de var många. Men de såg ut att må bra, smala och slimmade, men inte utmärglade, inte skabbiga eller såriga. Verkade trygga där de kunde ligga var som helst och sova på dagarna - mitt bland alla människor som många gånger fick kliva över hundarna - de bara sov vidare. Undrar vad som försiggår på nätterna? 

Nepal

 

 

 

 

 

 

 

 

Så kom nästa höjdpunkt på resan som var Nepal. Republiken Nepal var fram till 2008 världens enda hinduiska kungarike. Beläget på södra sidan av Himalaya mellan Tibet och Indien domineras landet av långa bergskedjor och genomkorsas av dalar och floder. Det bor över en miljon människor i Kathmandudalen, koncentrerade till de tre gamla storstäderna Kathmandu (huvudstaden), Bhaktapur och Patan. En gemensam nämnare för städerna är Durbar Square - en plats i centrum med det gamla kungliga palatset och en stor koncentration av antika

tempel och pagoder. Det är från Nepal som "pagodstilen" kommer. Unikt i Nepal är att både buddistiska och hinduiska tempel ligger sida vid sida och att man gärna gifter sig över "religionsgränserna". Det pågår ofta religiös aktivitet utanför templen, tibetanska pilgrimer går runt stuporna (buddistiska tempel) och snurrar på de olika bönkvarnarna - alltid medsols. Vrid - eller för den delen gå - aldrig runt åt fel håll; det betyder otur. 

Vi, som lite smått klagade på att vi fick se så lite av det sociala livet, fick nu vårt lystmäte när vi vid den heliga floden Bagmati, där hinduerna bränner sina döda, fick vara med om just detta. Polischefens mor hade dött och efter många olika ceremonier tände äldste sonen på bålet. Samtidigt förbereddes ytterligare kroppar för samma ceremonier. Kändes lite makabert men var tydligen ett folknöje för hela flodsstranden var fylld av folk som tittade på.

Himalaya - Delhi - och hem...

Med fantastiska vyer över Himalayakomplexet lämnade vi detta vänliga land och flög tillbaka till Delhi och vidare hem. En spännande resa med mycket mer att berätta om - och det gör jag på vår temakväll den 11 september!

Utflykt till vinterlandet

Ingvar Jerlenius 
PRO-Bladet februari 2013

Ifall det passar er kan ni komma ner till oss en vecka i vinter, sa våra vänner Inger och Lars när Ing-Marie och jag besökte dem utanför Gävle vid midsommar. Det krävde lite funderingar, men efter ett tag sa vi ja tack till erbjudandet. Med lite assistans ordnade vi i augusti ett par riktigt billiga biljetter, och så kom det sig att vi nu i mitten av januari kunde sätta oss på ett flygplan till Malaga.  
Vännerna hämtade med hyrbil i en härlig vårvärme och tog oss till Almuñecar,   7 mil öster om Malaga på solkusten. Där kunde vi inkvartera oss i deras trevliga hyrda fyrarumslägenhet, och inta en ljuvlig sallad på balkongen med en strålande sol som värmde våra vintertrötta själar. 
Inger och Lars som de fyra senaste vintrarna tillbringat några månader i Spanien tog oss under en veckan på tur i Almuñecar, men även på fantastiska  utflykter upp i bergen ovanför den trevliga lilla staden. Vi kom upp och promenerade på bergsvägar med härliga sluttningar där mandelträden stod i full blom, och dalar med enorma apelsinlundar där skörden pågick för fullt. Ett antal små mysiga bergsbyar besöktes också vid dessa utflyter som gav oss underbara vyer och utsikter över berg och dalar. 
Naturligtvis var vi nyfikna på hur man lever på dessa breddgrader flera månader under vintern, och fick klart för oss att det inte är så få nordbor, men flest svenskar, som flyr från snö, slask och mörker.  Många bor här nere tre, fyra och upp till sex månader vintertid, och kommer sedan hem när vår och sommar kommer tillbaka i Sverige.  
Våra funderingar rörde sig kring hur många som har råd att leva så, och vad man gör för att få dagarna att gå. Svaren vi får är att det är så mycket billigare att leva här nere. Merkostnaden är dubbel hyra för boendet, annars lever vi enkelt så vi sparar mer på att bo så här. Man behöver inte vara miljonär för att leva här nere några månader när det är som mörkast hemma.  
Det finns flera nordiska föreningar som tar hand om nya ”nerflyttare”, och sysselsättning finns i stort sett var dag för den som vill. Det är promenader, boule, utflykter, golf och samkväm av olika slag så som i våra PRO-föreningar. 
Saknar man inte barn, släkt och vänner? Det finns säkert de som saknar sina släktingar hemma, men våra söner är vuxna, de var här nere över jul och in i januari. Med datorn och teleförbindelser kan man ha bra kontakt med hemma-varande ändå. 
Vår trevliga vecka gick så fort, och strax var det tid för hemfärd, och att ta farväl av våra gästfria vänner, som lämnade av oss vid flyget i Malaga. 
Vi hade sluppit ifrån veckan med den värsta vinterkylan. Det är vi tacksamma för.
Ingvar Jerlenius

 

Äntligen ett lexikon så man förstår vad datanissarna pratar om:

Från Seniornets hemsida
insänt av Ingvar Jerlenius 
12-08-13 

Backup - ligga på mage
DVD - det var det
E-post - långsammare än både A-post och B-post
Fildelning - en 1/2 liter var
Laptop - mössa på same
Modem - motsats till ödem
SD-kort - idolbild på Jimmy Åkesson
USB - landet som kommer efter USA
Bluetooth - hos den som ätit blåbär
Gränssnitt - knivslagsmål i Tornedalen
Hemsida - gavel på huset
Internminne - anekdot från Kumla
Megahertz - stor biluthyrningsfirma
Metataggar - fiskekrokar
Moderkort - bild på lilla mamma
Plattskärm - när man suttit på kepsen
SMS - som PMS, fast efteråt

FÖRNYELSE

Göran Olofsson

december 2011

 
Skinka med dopp 
Kaffekask i en kopp
Lutfisken är stuvad 
Och ålen är luvad
 
Barn med ögon som glimma 
några försöker rimma  
Tomten får en kram innan han går
allt är sig likt från tidigare år
 
Nu gran och annat har kastats ut 
Samma bestyr, allt är som förut
Julen varar till Påska
varför då en sådan brådska
 
Vid Påsk vi påminns forna da’r
genom barr, som i hörn ligger kvar.
Dagsljuset har kommit åter
smältvattnet porlar, det låter


 
Marken av sippor täcks, det är vår
rådjuren frossar på allt de når
Vad gör det, gör ditt avslut här
och glöm de mörka tankar du bär
 
Gör 2012 till ditt bästa år
de gångna du aldrig tillbaka får  
Låt det gamla förtvina
njut var dag av det nya, det fina 

 

EN ROLIG BILD

inskickad av 
Kerstin Jönhagen
12-04-12


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


 

Vi använder cookies för att ge dig den bästa möjliga upplevelsen av vår hemsida.