A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

Ekonomi & pension

PROpensionären: Tantpatrullen slåss för ett nytt pensionssystem

Marianne Eriksson, Birgitta Sevefjord och Brit Rundberg i Tantpatrullen.
Marianne Eriksson, Birgitta Sevefjord och Brit Rundberg i Tantpatrullen.

”Gammal tant behöver större slant” och ”Tanter behöver mera klöver”. Så låter två paroller som ofta skanderas på gator och torg av Tantpatrullen, ett nätverk av kvinnliga aktivister över 55 år som kräver rättvisa och högre pensioner för kvinnor.

2019-02-15 Mer än 100 gånger har de skanderat sina krav och delat ut flygblad på Mynttorget vid Riksdagshuset i Stockholm. I oktober uppträdde de som ”häxor” på Halloween. Förbipasserande allmänhet, politiker och tjänstemän har lyssnat på dem och läst flygbladen. 


Det här kräver Tantpatrullen

      • Avveckla pensionsgruppen.
      • Avveckla premiepensionssystemet (PPM).
      • Skapa ett nytt pensionssystem.

      Ett av huvudkraven är att den parlamentariska pensionsgruppen avvecklas och att debatten om våra framtida pensioner, inte minst för dem med de lägsta, förs i  riksdagen så att allmänheten kan ta del av vad som pågår.

– Det är det minsta man kan begära. Vi vill också att pensionsnivåerna höjs. Många äldre kvinnor, kanske så många som upp till 200 000, har en pension under EU:s fattigdomsgräns. En ren och skär fattigdomsfälla, säger Birgitta Sevefjord, 73 år, PRO:are och under många år vänsterpartistisk landstingspolitiker i Stockholm.

– Det kan låta märkligt men vi är faktiskt sämst i Norden när det gäller äldres pensioner.

Låga pensioner i Sverige

Vi träffas hemma hos Brit Rundberg, 85 år, även hon med ett förflutet i Vänsterpartiet i den stockholmska politiken. Med vid kaffebordet finns också Marianne Eriksson, 66, och tidigare vänsterpartist och före detta EU-parlamentariker som numera kallar sig partilös. De är alla medlemmar i PRO.

Det sjuder av entusiasm, skämt och kamp över kaffekopparna.

– Även om vi själva har bra pensioner måste många, främst kvinnor som har funnits i låglöneyrken, klara sig på 12 000–13 000 kronor i månaden, ja kanske ännu mindre. Det säger sig självt att ekvationen är omöjlig, säger Birgitta Sevefjord.

Hon tycker att det är ”på gränsen till skamligt” att kvinnor som har arbetat inom exempelvis barnomsorgen eller andra låglöneyrken ska ha en pension som det knappt går att leva på. 

– Och detta i ett av världens rikaste länder.

Marianne Eriksson, Birgitta Sevefjord och Brit Rundberg i Tantpatrullen. 

Utöver ett nytt pensionssystem kräver Tantpatrullen att regeringens så kallade pensionsgrupp avvecklas. Det sistnämnda för att pensionsfrågan är för viktig, anser de, att diskuteras i en sluten församling.

– Förs debatten i riksdagen kan allmänheten få ett ökat inflytande och pensionerna förhoppningsvis bli den samhällsfråga de bör vara, menar Marianne Eriksson.

Brit Rundberg får själv omkring 24 000 kronor i pension varje månad, och klagar inte för egen del.

– Verkligen inte, jag klarar mig bra. Men när man blir gammal får man kostnader för hjälpmedel som ofta är högre än för andra människor, vilket många kanske inte tänker på. Mediciner, hörapparat, glasögon och tandvård. Och maten och hyran blir väl inte lägre bara för att man blir äldre?

Många skäms över sina pensioner

Många äldre fattigpensionärer, menar hon, närmast skäms för sina dåliga pensioner. De tillhör en generation som inte vill klaga.

– Är det vettigt? Vårt land har råd med anständiga pensioner till alla.

Brit Rundberg och de andra i Tantpatrullen anser att pensionärsorganisationerna, inte minst PRO, gör ett bra jobb när det gäller äldres pensioner. Men att det behövs ”utomparlamentariska” påtryckargrupper.

– Vi står helt bakom PRO och SPF Seniorerna men vi kan vara tuffare än de i våra krav. Se oss som en aktivist­organisation och ett komplement till de stora organisationerna. 

Behövs ett pensionärsparti? 

– Nej, absolut inte. Av och till har man bildat sådana men det har inte fungerat, säger Marianne Eriksson.

Hon anser att kvinnors låga pensioner gör att de inte sällan blir beroende av sina mäns pensioner och inkomster. På så sätt får de ett mindre självständigt liv, och en del  kanske stannar kvar i äktenskap av ekonomiska skäl.

 

Förutom i Stockholm finns aktiva Tantpatruller i Växjö och Örebro. Gruppen bildades för fyra år sedan av fyra kvinnor. De samtalade då om PRO:s nysläppta pensionsutredning ”Ålderdom utan fattigdom”. 

Det första torgmötet hölls i Stockholmsförorten Farsta. Den första aktionen de gjorde var en så kallad flash mob på pendeltåget från Stockholm till Kungsängen. Ett tiotal kvinnor började sjunga och tilldrog sig resenärernas uppmärksamhet. Därefter delade de ut flygblad och samtalade om de i deras tycke låga pensionerna. 

Tantpatrullen har idag 447 medlemmar. I fjol fick de ett statligt bidrag på 211 000 kronor. Det har bland annat använts till utgivningen av boken Tantologi. I boken, som kom ut i januari, berättar ett 15-tal kvinnor om sina liv. 

Paroller, plakat, flygblad och annat – som röda mössor och väskor när de demonstrerar – fixar de själva. Den röda färgen är för att synas, men har också med den politiska hemvisten att göra.

Populära på Facebook

På Facebook har de cirka 2 000 följare och på hemsidan med adressen www.tantpatrullen.se kan den som vill hämta information. I somras var Tantpatrullen i Almedalen på Gotland och berättade om verksamheten.

Att ha låg pension är på många sätt en kvinnofråga. Men det finns även män med låg pension. Är de välkomna som medlemmar i Tantpatrullen?

– Vi ser gärna att de stöder oss ekonomiskt och på andra sätt. Men medlemmar kan de inte bli. De kan bilda en Gubbpatrull om de önskar, säger Birgitta Sevefjord.

Hon är ordförande i Tantpatrullen och dras för dagen med en elak förkylning. Det hindrar henne inte från att skämta och poängtera hur viktigt det är att stärka solidariteten kvinnor emellan – och att ha roligt tillsammans.

– När vi träffas och målar plakat och banderoller är stämningen hög och fri. Vi har också fester och brukar fira nyår tillsammans. Den gemenskapen vill jag verkligen inte vara utan, det skulle göra mitt liv fattigare.

"Äldre kvinnor är en samhällsresurs"

Ytterst handlar det mesta om synen på äldre kvinnor, anser hon.

– Många av oss fortsätter att vara en samhällsresurs. Vi tar hand om barnbarn, gamla släktingar, engagerar oss ideellt. Och så ska det vara, vi är viktiga och vi är ingen belastning i samhället.

Tantpatrullen har blivit uppmärksammad under sin korta existens, inte bara av inhemska medier. De har varit med i dansk, tysk, fransk, finsk, brittisk och till och med japansk teve.

Efter ett par timmars prat är wienerbröden uppätna och kaffet urdrucket. Vi träffas i slutet av november och om ett par veckor är det lucia, när ljusets drottning firas. Då kommer ”tanterna” åter att stå på ett torg, Stortorget i Stockholm, och kämpa för sina krav.

Hur länge orkar ni hålla på? 

De ser på varandra.

 – Tills vi har fått ett nytt pensionssystem. Eller tills vi dör. Men ger oss, det gör vi inte, säger Brit Rundberg med ett stilla leende.


 

PROpensionären nr1 2019.

Text: Jan kantor

Foto: Theresia köhlin

Dela den här artikeln:

Vi använder cookies för att ge dig den bästa möjliga upplevelsen av vår hemsida.