Sveriges första brandstadga kom redan 1874 och reglerade hur man skulle organisera sig vid bränder. 1939 bestämdes att kommunalnämnderna skulle organisera brandväsendet. I Jämjö hade redan 1937 bildats en frivillig brandskyddsförening och 1944 bildades Torhamns frivilliga brandkår med en brandstyrelse som utsågs av kommunfullmäktige.

Brandstyrelsen var den institution som skulle handha förvaltningen av brandväsendets angelägenheter som t.ex. inköp, rekrytering av nya brandmän, sammanställning av årliga budgeten och planering av brandväsendets organisation. Till brandchef i Torhamn utsågs f.d. fyrmästaren Anton Olsson. Den 21 februari 1944 inlämnades anslag till kommunalnämnden om uppförande av brandstation vilket beviljades.

Under 1944 uppfördes en brandstation med brandtorn vid vägen till Gubbagölen av byggmästare Tage Jakobsson för 900 kr. En ny brandspruta Albin 1000 L och 480 meter 65 mm:s brandslang med 16 par kopplingar inköptes för 3 603,52 kr. Andra inköp som förtecknats var bl.a. ett spett 9,50 kr, en spade 6,00 kr och 4 st brandhjälmar á 30 kr. Detta ger ett perspektiv av den tidens pengavärde. Man lyckades också få tag i en begagnad brandbil, en Volvo av 1932 års modell för 3 000 kr. Modellbeteckningen var Volvo LV 72D. Den hade en 6-cylindrig motor på 65 hk. Bilens totalvikt var 3 430 kg. Längd 6,45 m och bredd 1,95 m. Den kunde totalt ta med 8 brandmän vid utryckning. Brandbilen var öppen och brandmännen satt på bänkar på sidorna. Den personliga utrustningen var en vit rock, en brandhjälm och ett livbälte. Utrustningen fanns dock bara i 4 exemplar så resten av besättningen fick ha på sig vad de tyckte var lämpligt.

Brandchefen Anton Olsson avgick i juli 1944 och ersattes av Artur Widerström med handlaren Erik Andersson som vice brandchef. Brandförmän var Evald Widerström och Karl Andersson. Övriga brandmän med funktioner som bl.a. sprutskötare, strålförare och slangutläggare var Gösta Andersson, Ola Olsson, Holger Olsson, Olof Petersson, Per Larsson, Sven Andersson, Arnold Holgersson, Arnold Larsson, Alrik Larsson, Gert Israelsson, Gert Jönsson och Gunnar Fröjd.

Ersättningen 1944 till brandchefen var 300 kr/år, materialförvaltaren 150 kr/år och övriga brandmän 25 kr/år. Redan följande år 1945 höjdes ersättningen till 700 kr/år för brandchefen och vicechefen fick 500 kr/år.

1949 yrkade brandkåren anslag på 300 kr för inköp av en rökmask. Någon sådan modern utrustning hade man tidigare inte sett röken av!

Torhamns brandkår gjorde många släckningsinsatser under dessa år. Det har rapporterats att en person innebrändes en julafton. Torhamns kommun träffade en överenskommelse 1947 med Blekinge Kustartilleri om att svara för släckningen av inom Kronan tillhöriga anläggningar. Detta innebar en hel del släckningsinsatser eftersom militären hade en glödande förmåga att orsaka ett flertal gräs- och skogsbränder, bl.a. ute på Torhamns udde.

Efter beslut om kommunsammanslagningen som trädde ikraft 1952 koncentrerades brandförsvaret till Jämjö. Då inköptes också till Jämjö en ny brandbil av märket International för 17 190 kr. Det bestämdes att det skulle finnas en brandchef, två vice och 27 brandmän totalt för de olika delarna av den nya storkommunen. För Torhamns del utsågs brandmännen Erik Andersson, Arnold Holgersson, Gert Jönsson, Alrik Larsson, Gösta Andersson, Gunnar Fröjd, Rickard Johansson, Evald Widerström, Rune Niklasson, Lennart Olsson och Olof Petersson. Artur Widerström blev 1:e vice brandchef för Jämjö storkommun.

Brandlarm till brandmännen skedde först per telefon för att efter hand ersättas av tyfoner i brandtornen. Torhamns Brandstation fick sin tyfon 1954. Efter automatiseringen av telefonnätet 1957 skedde alarmeringen med telefon från Karlskrona brandkår.

I samband med koncentrationen av brandförsvaret 1952 till Jämjö bestämdes också att det skulle grävas branddammar i olika delar av kommunen. I Torhamn användes en naturlig vattenhåla intill brandstationen.

1958 lades Torhamns brandstation ned och brandmännen sades upp fr.o.m. 1 januari 1958. Vart brandbilen tog vägen är okänt. Därefter användes byggnaden bl.a. som skolsal för träslöjd fram tills den nya skolan i Torhamn blev klar och träslöjden flyttade till den gamla storskolan. Idag är byggnaden i privat ägo och används som förråd. Brandtornet är sedan länge nedmonterat men resterna av branddammen finns ändå kvar.

Artikeln är skriven av studiecirkeln Rotbygd i Torhamn oktober 2015.