Så här skrev kyrkoherde Stig Ulfgard i inledningen till protokollet som fördes vid bildandet av Torhamns Samhällsförening den 13 januari 1956 och vars främsta mål var att åstadkomma gatubelysning i byn vilken invigdes redan den 3 augusti samma år: ”Gatubelysning i Torhamn hade länge varit ett starkt önskemål hos många bybor. Varje höst, när mörkret började sätta in på allvar, kom detta önskemål ständigt på nytt upp, både i samtalen man och man emellan och i större sammanhang. Ansatser till att ordna med gatubelysning gjordes också, så t.ex. 1951, då Sydsvenska Kraftaktiebolagets distributionskontor i Karlshamn anmodades att upprätta och inkomma med förslag. Detta förslag omfattade inte bara Torhamn utan även Sandhamn och Truseryd. Försöksteckning för finansiering av företaget sattes också igång, men kostnaden för detta vidlyftiga gatubelysningsnät ansågs vara alltför hög, varför hela förslaget föll”.

Hösten 1955 togs gatubelysningen åter upp på ett allmänt utlyst möte i församlingshemmet. En kommitté på fem personer tillsattes med Kyrkoherde Stig Ulfgard i spetsen. Övriga var Gustaf Wedin, Henning Persson, Frank Ellis och Erik Andersson. Arbetsmötena i kommittén startade omedelbart. Man bestämde sig för att begränsa gatubelysningen till bara Torhamn. Man gjorde också kalkyler och ritade in belysningsstolparnas placering på kartor. Förutom förhandsteckningar fick man också försäkringar om anslag från Jämjö Kommun och från Torhamns församling. Man beslutade också att en syförening skulle bildas genom vars verksamhet ytterligare bidrag skulle anskaffas. Slutligen beslöt man att en styrelse skulle konstitueras på ett allmänt möte den 13 januari 1956. På detta möte beslöts att bilda en förening och de inledande paragraferna löd efter Kyrkoherdens inledning:

§ 1. Hälsades de närvarande välkomna av kyrkoherde Stig Ulfgard, som utsågs att leda mötets förhandlingar.

§ 2. Beslöt de närvarande att bilda en förening, vars främsta uppgift skulle vara att föra gatubelysningsfrågan till en lycklig lösning. Också andra för Torhamn gagneliga angelägenheter skulle föreningen - i mån av tillfälle och möjligheter - ta upp på sitt program.

§ 3. Beslöts efter en kortare diskussion att föreningens namn skulle vara Torhamns Samhällsförening.

§ 4. Utsåg mötet en styrelse på sex personer. Valda blev de tidigare kommittéledamöterna, herrar Stig Ulfgard, Gustaf Wedin, Henning Persson, Frank Ellis, Erik Andersson, samt dessutom fru Stina Petersson (Toreström).

Sedan konstituerade sig styrelsen enligt följande: Ordförande Stig Ulfgard, vice ordförande Erik Andersson, sekreterare Stina Petersson (Toreström) och kassör Frank Ellis. Övriga ledamöter Gustaf Wedin och Henning Persson. Och så var Torhamns Samhällsförening bildad!

Till styrelsemötet den 29 februari 1956 i prästgården hade ”Herr Ellis” inkommit med förslag till stadgar. Mötet därefter den 18 april diskuterades stadgarna livligt och ett tillägg gjordes. Därefter beslöts att lämna stadgeförslaget till medlemsmötet då gatubelysningen skall invigas. Man beslöt också att anordna en majfest vid Petersvik med majbrasa och tal av kyrkoherden. Varm korv, frukt och ”gotter” skall saluföras. Därefter samkväm med kaffe i församlingshemmet. Majbrasa har sedan dess varit tradition men numera flyttad till Skorv vid Uddavägen.

Den 3 augusti 1956 var det så dags för föreningens andra medlemsmöte och invigning av gatubelysningen. Men först behandlades några beslutsfrågor. Medlemsavgiften bestämdes till 5 kr per medlem. Det blev också kompletteringsval i styrelsen, Alfhild Widerström ledamot, Per Larsson, Arnold Larsson, Arnold Holgersson och Märta Larsson valdes till suppleanter. Sven Andersson och Artur Widerström revisorer och Karl Andersson revisorsuppleant. Gustaf Wedin valdes till tillsyningsman. Som avslutning på medlemsmötet tändes de 29 lamporna i gatubelysningen varefter ”ett animerat kaffesamkväm följde”. Stina Toreström hade diktat en ”Sång till ljuset i Torhamn” som framfördes av en liten sånggrupp.

Kostnaden för gatubelysningen var 15 000 kr som till största delen samlats ihop genom frivilliga bidrag och syföreningens försäljning. Resterande del, 4 000 kr lånades i Jämjö Sparbank. Snart gick man över från kvällsbelysning till nattbelysning efter att kommunfullmäktige i Jämjö beslutat att bidra med 60 % av den årliga elkostnaden. Gustaf Wedin skötte tillsynen och bytte lampor vid behov, helt utan ersättning. En syssla som Henning Persson senare övertog.

Sedan följde några styrelsemöten där det bl.a. beslöts om anskaffande av julgran till ”kyrkhörnan” att resas den 8 december inne på prästgården. Ytterligare en tradition som sedan dess fortlever. Styrelsen hade också fått brev från någon i byn som absolut inte ville ha ett gatljus vid sin gård. Och ytterligare några platser fick efter begäran justeras.

Redan året efter bildandet, 1957 kunde man utöka antalet lampor till 35 stycken till en kostnad av 3 609 kr. Pengarna kom från ”symyrornas” och Kyrkans Juniorers auktion (1 572 kr), paketauktion (669,25 kr), valborgsmässofirande (490,61 kr)och föreningsmöten (550 kr). Föreningen hade efter första året 106 medlemmar vilket gav 530 kr, så ekonomin var god.

I ett protokoll från den 21 december 1959 kan man läsa att ”Emedan det vid upprepade tillfällen flera lampor och då även skärmar till dem samma blivit sönderskjutna, och då vissa bevis finnes vilka syndarna är, beslöt styrelsen att överlämna ärendet till landsfiskalen för utredning”.

Men sådant händer ju även i våra dagar i hela vår värld. Men på något sätt så kommer alltid ljuset tillbaka när det en gång har kommit! Och i Torhamn var det inte bara gatuljuset utan också samhällsföreningen som kom med ljuset.

Kuriosa: Gatubelysningen i Torhamn spred ljus ända till Amerika! Så här stod det kort i tidningen WESTKUSTEN, en veckotidning för svenskarna på Stillahavskusten, San Francisco och Oakland, Californien, Torsdagen den 6 september 1956:

”ELEKTRISK GATUBELYSNING har ordnats i Torhamn. Kostnaderna har uppgått till cirka 15,000 kr. och största delen av detta belopp har man fått genom frivilliga bidrag av ortsborna”.

Sammanställt av PRO Torhamns studiecirkel Rotbygd 2017.